PARKSLIDEBEKÄMPNING
En mycket besvärlig växt i trädgården
Parkslide och dess nära släktingar tillhör de absolut besvärligaste invasiva växtarter i vår natur och trädgårdar. Anledningen till det är dess kraftiga rotsystem som kan gå ner till 4-5 meters djup och som lagerhåller energi i decennier. Parkslide reagerar också agressivt på omvärldens försök att bekämpa den genom nerkapning, betning, felriktad kemisk bekämpning och övertäckning. Om du som markägare inte har läst in dig på den korrekta vägen att bekämpa eller begränsa dess framfart så gäller: RÖR DEN INTE ÖVERHUVUDTAGET. Ett ostört parkslidebestånd som inte står nära en fastighet är inte akut att åtgärda. Står det nära ett hus med dräneringsledningar, en markbädd eller en äldre husgrund med sprickor så rekommenderar vi er att kontakta oss för en åtgärdsplan.
Hur har den spridit sig till oss?
Parkslide spreds till Europa i mitten av 1800-talet och kom till Sverige ungefär samtidigt. Den togs in som en exotisk trädgårdsväxt. Den såldes i trädgårdshandeln så sent som 80-90-talet. Som tur är, så kan den endast sprida sig via växtdelar och inte via frö. Det finns bara honblommor på de plantor som finns i Europa. Tyvärr kan den hybridisera sig med närstående släktingar och den vägen eventuellt bli ett framtida problem via frösådder.
Eftersom det räcker med stamdelar eller små rotfragment om ca 0,02 gram för att etablera nya plantor så har parkslide enkelt förflyttat sig via jordtransporter, nergrävning av ledningar, fibergrävning, nya avlopp och att trädgårdsägare har kastat nerskuret växtmaterial i naturen mm. Under rätt förutsättningar kan även ett enskilt tappat blad slå rot och därmed är processen igång på ny plats.
Vad gör den till en besvärlig växt?
För naturen blir parkslide besvärlig då den bildar täta höga bestånd som utkonkurrerar andra lägre arter och påverkar den biologiska mångfalden på platsen.
För markägaren kan den bli besvärlig på flera olika sätt. Dess rotsystem älskar näring och vatten, vilket gör att dagvatten, dräneringar, markbäddar och trädgårdsväxter blir ett utsatt område. Växer den nära en äldre husgrund med sprickor i så letar den gärna sig in där i jakten på vatten. Står du inför en utbyggnad och du har parkslide på den ytan så behöver du kanske gräva ur till ett djup av 4-5 meter och destruera den jorden på korrekt sätt för att inte få framtida problem eller sprida växten vidare. Parkslide finns med på ett förslag till nationell lista över invasiva arter som troligtvis blir antagen under våren 2024. Blir det så, så måste fastighetsägaren bekämpa växten för att inte riskera böter. En försäljning av huset kan bli besvärlig då växten kan komma att räknas som ett fel på fastigheten.
Hur känner man igen växten?
Parkslide börjar växa mycket tidigt på våren, oftast i mars månad. Vill du skära bort fjolårets torra ovanjordiska måste det ske tidigt på vårvintern och inte hela vägen ner till jorden då det finns en risk att få med knoppar av årets tillväxt.
Plantan växer mycket fort, under varma dagar så mycket som 10 cm om dagen. Stjälkarna är gröna, ihåliga som bambu, med röda fläckar och tydliga noder där bladen och sidoskott utgår ifrån. I tidigt stadie så ser bladen ut som pilspetsar som sedan vecklas ut och har hjärtform med rak bladbas från bladskaftet. Hybrider har mer hjärtformad bladbas.
Som fullt utvecklad är plantan ca 2-2,5 meter hög med ganska tydliga grenvåningar. Hybrider blir även högre, upp till nära 4 meter. Bestånden kan ofta bli så täta att det står 80 stammar/kvm. Etablerade bestånd har tydliga "kronor" där flera stjälkar växer ut från samma punkt.
Närbesläktade växter
Forskning har visat att parkslide kan hybridisera med några växter inom samma släkte:
Jätteslide som inte är vanligt spridd men ger upphov till korsningar.
Bokharabinda är en vanligt förekommande klätterväxt som innebär en ökad spridningsrisk om det finns parkslide inom det avstånd som pollinerande insekter utbyter pollen. Vi avråder er från att plantera denna växt i närheten, alternativt inleda en kemisk behandling av parkslide om ni vill behålla denna klätterväxt.
20 år av fältforskning i Wales, UK
I dagsläget finns det en person i Europa som är klart ledande i forskning kring parkslide, Dan Jones heter han och han har under 20 år samlat fakta via fältförsök i Wales. Han har tillgång till stora fält med parkslide där han testar olika metoder att bekämpa växten. Vi har en certifierad utbildning från FOR som bygger på hans forskning. Anlitar du oss så kan du känna dig trygg i att få en korrekt bekämpning av bestånden.
Vilka bekämpningsmetoder fungerar?
Enligt den brittiska forskningen så finns det egentligen endast 3 metoder som fungerar: Bortgrävning, övertäckning och kemisk behandling av behörig person med glyfosat. Kostnaden och insatsen skiljer sig kraftigt åt mellan dessa metoder.
Bortgrävning
Bortgrävning är den enda metoden som fungerar till 100%, men till en mycket hög kostnad. För att denna metod ska fungera så krävs det att man gräver 2 meter utanför beståndet åt alla håll och till minst 4 meters djup. All uppgrävd jord ska destrueras på godkänd anläggning och ersättas av annan garanterad ren jord. Det blir lätt enorma volymer som ska bytas ut. Ett bestånd på 3 x 1 meter innebär en jordvolym på ca 150 kubikmeter jord (minst 10 fulla lastbilslass) som ska bytas ut.
Övertäckning
Denna metod kan fungera om du ska bygga ett garage, gästhus eller anlägga en parkering. Den innebär att man gräver ur till 50 cm djup med sluttande ytterkanter och skickar schaktmassorna till destruering. Schaktbotten täcks med två lager av en fiberduk med minst 50 års garanti där skarvar överlappas korrekt eller sys ihop. Därefter täcks duken med för ändamålet rätt material som ger en tung kompakt överbyggnad.
Eventuellt kan det komma parkslide i ytterkanterna av denna yta som då får behandlas med kemisk bekämpning enligt nedan.
Kemisk bekämpning
Enligt Dan Jones, brittiska firmor och många sakkunniga runt om i Europa så är kemisk behandling med glyfosat den klart enklaste och minst kostsamma metod i nuläget. Det krävs dock kunskap om tidpunkten, koncentrationer av preparatet och HUR man utför en kemisk bekämpning. Rätt utförd så har denna metod också minst påverkan på vår miljö och medför försumbara risker för oss människor och naturen.
Metoden går ut på att tex vi kommer ut och besprutar beståndet under sommaren med glyfosat en gång. Den första besprutningen brukar ta ca 90 % av beståndet. Under de efterföljande 3 åren återkommer vi och besprutar de kvarvarande plantorna. Eventuellt har vi endast bevakning för att säkerställa att bekämpningen har fungerat. Vi släpper er dock inte under en 4-årsperiod med mindre än att vi ser ett fullgott resultat.
Sedan 1:a oktober 2021 krävs en dispens för spridning av bekämpningsmedel som utfärdas av din hemkommun. Vi kan hjälpa er med denna ansökan mot ersättning. Kommunens avgift faktureras dig som beställare.
Om det tar max 1 timme att bekämpa så ligger första årets kostnad på 6.000 kr inklusive framkörning inom 5 mil, preparat och moms. Behandlingen ger rätt till RUT- avdrag som preliminärt avgår från summan. Större bestånd mot offererad summa. Efterföljande behandlingar, 2.500 kr per år.
Metoder som inte fungerar
Pelargonsyra & klorofyll
Dessa metoder marknadsförs ganska aggresivt men har ingen som helst effekt på parkslide. Troligtvis sker det injicering (förbjuden metod) med glyfosat samtidigt vilket ger en förhöjd dos av gift som riskerar att läcka ut i naturen.
Hetvatten, ånga & likvärdig upphettning
Parkslide är en av pionjärväxterna efter ett vulkanutbrott i dess naturliga miljö, vilket gör att den klarar mycket höga temperaturer. För att ha någon som helst effekt så måste hela rotsystemet ner till dess yttre spetsar överstiga 100 grader (troligen 130 grader). Otroligt kostsam metod utan garanti som ger avgasutsläpp från aggregat under 2-3 dygn. Hela mikrolivet som insekter, svampar dör och jorden tappar sin struktur.
Nerklippning/ betning av djur
Denna metod är direkt kontraproduktiv!! Av resultat från Dan Jones forskning i Wales så vet vi att parkslide klarar minst 20 år (!!) utan ovanjordiska delar som driver fotosyntesen. Han tror dessutom att det kan röra sig om upp till 40 år. Att skära ner plantorna vet man däremot retar plantorna så att de börjar sända ut nya rizomer och rötter långa sträckor utanför ursprungsplantan. Den kan lätt sprida sig över 10 meter ut för att hitta nya växtplatser där den får etablera sig.
Försök har gjorts med betande grisar och kor. Eftersom det behövs minst 20 år för att kunna dra någon slutsats så vet man inte. Troligen har det samma effekt som nerklippning, dvs att man retar plantorna. Dessutom är forskare i nuläget osäker på hur djurens matsmältning klarar av att oskadliggöra växten när den kommer ut i andra änden.
Saltbekämpning
Parkslide är användbar för att samla upp föroreningar vilket gör att de klarar av mycket höga doser salt eller andra ämnen. Salt har väldigt liten störande effekt på parkslide men däremot tar miljön stor skada av utläggning av salt. Övrig Växtlighet och miljö tar skada och även markens förmåga att ta upp vatten från regn blir kraftigt försämrad.
Diesel och övriga hittepålösningar
Har ingen som helst effekt på parkslide utan går ner i marken och kan urlakas i dricksvatten och vattendrag.
Behöver du råd eller hjälp?
Ring eller maila till Mattias West så försöker vi svara på dina frågor. Behöver du hjälp att ta fram en plan för bekämpning så kommer Mattias hem till dig och ser vad som kan göras. Blir det aktuellt med kemisk bekämpning så kan vi lämna in en ansökan till kommunen. Räkna med minst 4 veckors behandlingstid hos kommunen.
Skicka ett mejl till: mattias@westgarden.se eller ring 0522-650464